Jag är 32 år.
Jag och mannen har varit tillsammans i 3½ år.
Han är 33.


Vet inte hur många gånger folk frågat om vi inte ska skaffa barn snart. Om det inte är dags. För att vi är i "den" åldern och nästan mer än så. Vet att kompisar spanar på magen i smyg. De funderar på om jag är gravid eller bara gått upp i vikt så fort jag ser lite plufsig ut. (Jag är inte pinnsmal av naturen och det var några år sen magen var platt...) För att inte tala om när jag väljer vatten istället för vin eller öl på middagar. Jag gillar inte alkohol för jösse namn! Men det har hänt mer än en gång att jag tackat ja för att folk inte ska undra. Typ.

Detta att folk spekulerar och ger små hintar att vi borde yngla av oss har pågått läääänge. Många har nog väntat på att jag ska berätta att vi ska ha barn i flera år. Det stör mig faktiskt. Det är väl vår ensak? Om och när vi vill bilda familj rör ingen annan än oss två. Tänk om vi har försökt länge men inte lyckats bli gravida? Tänk om vi inte vill skaffa barn? Tänk om vi har det dåligt i förhållandet? Att välja att bilda familj är väl det mest privata man gör och inget någon annan ska lägga sig i?

Något annat som stör mig är att INGEN frågar min sambo samma grejer. Det är ett typiskt kvinnligt fenomen. Säkert i all välmening men jag är såååå trött på det. Det är en sak om man självmant tar upp det, en annan att bli utfrågad...Alla menar väl men det är inte deras liv, deras kropp, deras resa.

Igår frågade en arbetskamrat som jag är ganska bra kompis med även privat om det inte var på det viset? Att hon hade starka misstankar. Jag kontrade med att hon har haft "starka" misstankar i över ett år och än har det inte ploppat ut någon unge. Att när jag är gravid berättar jag det efter 12 veckor, ALDRIG tidigare. Och om det är imorgon, eller om 5 veckor, eller 12 veckor eller om ett år, det får hon bara ta.

Suck!!!
Så, var bara tvungen att avreagera mig lite.

Trevlig kväll på er!