Ingen modeblogg

Det här är inte och kommer inte att bli en modeblogg på något sätt. Visst, jag har mycket kläder, men jag hakar inte på de senaste trenderna och köper inte det som är inne för tillfället. Jag har min egen stil och köper kläder som passar den. Som jag nog skrivit tidigare har jag ofta klänning och en passform som är lite lös och ledig. Nu när magen verkar börja växa hoppas jag på att jag ändå kan använda stora delar av min garderob ett bra tag till.

För att ni ska få ett hum om hur jag brukar se ut bjuder jag på dagens och gårdagens Jenny. Bilderna är tyvärr tagna i en tråkig korridor på jobbet med mobilkamera, menmen. Den svart/grårandiga klänningen är från Masai och den svarta klänningen med twist är från house of lola, två favoritmärken hos mig.

Dålig vana

Något som jag måste sluta med när vi flyttar är att hänga kläderna ut och in på galgen. Det är verkligen en ovana jag har.
 
Jag kommer hem, kränger av mig min klänning och hänger upp den direkt, utan att vränga tillbaka den. Nu vet jag inte hur ni klär av er, men jag tar liksom tag nere i fållen och drar uppåt över huvudet. Då är klänningen ut och in när man är avklädd... Och sen när jag ska ha den nästa gång är den lätt att dra på. Det bara är att stoppa i armarna och kränga den över huvudet och så vränger man tillbaka den till rätt håll igen.
 
Mitt sätt är i och för sig rätt praktiskt, men det ser ju inte så kul ut med en massa klänningar på avigsidan och synliga sömmar. Så snart är det slut på ovanan...
 
 

Jag = Plånbokoman

Jag vet inte hur många plånböcker jag har, men det är många. Alla är rätt lika varandra men ändå helt olika. Varje gång jag köper en ny plånbok tänker jag att jag har hittat den perfekta, men sen hittar jag en ny och känner att den är litelite bättre än den jag redan har. Haha, det är helt sjukt och mannen suckar varje gång jag kommer hem med en ny vilket händer lite då och då.

En Jenny-plånbok ska inte vara plastig och den får inte vara stel. Den måste kännas mjuk och äkta. Den ska kunna stängas med spänne så att den inte ligger och fladdrar i väskan. Bara knapp funkar inte. Och det ska finnas plats för många kort, minst 10. Svart är favoritfärgen, men brunt och rött kan också funka.

I fredags råkade jag slå till igen. Ulrika är ett väskmärke jag verkligen gillar. Jag har länge tänkt att det är synd att hon inte gör plånböcker också. Och så har Campadre en Ulrika-kampanj där det finns just plånböcker. Jag var ju bara tvungen.. Det enda som är liiite dumt är att det bara finns plats för 8 kort men det blir bra ändå. Jag kommer att korten jag använder ofta i "myntfacket" så att jag lätt kommer åt dem. Hoppas att den skickas hyfsat snart...


Shopping från Campadre

Jag har varit medlem på Campadre ett bra tag men är ingen storkund. Hittills är det enda jag köpt ett halsband. Men idag dubblade jag mina inköp då jag klickade hem klänningen nedan från House of Lola.


Min klädstil är lite annorlunda mot det som är mainstream utan att för sakens skull vara konstig. Jag har ofta klänning på mig. En typisk Jenny-klänning har ärm, lite lösare passform och gärna en rolig detalj. Inget tight och kort för mig om jag får välja...Min stil i 3 ord är nog bekväm, ledig och enfärgad. Det låter ju urtrist, men jag får faktiskt ofta komplimanger för det jag har på mig.

Upptäckte House of Lola på ett klädparty i höstas. Gillar kvalitén på kläderna. Tyget känns lyxigt och värt några
extra kronor. Sen sitter kläderna bra på kroppen och som detalj har flera plagg en liten älva. Just kläderna som är med på Campadre nu, har jag inte sett tidigare och de finns inte på hemsidan heller, men priset klagar jag inte på. Hoppas att det kommer fler kampanjer!

I vanliga fall brukar deras storlekar vara S, M, L och då är jag M. Nu tog jag 40. Vi får väl se hur det passar, men jag hoppas att det blir bra. Men som sagt, hellre löst än tight...

Om Mig Och Mitt Liv

Funderar och filosoferar kring världsliga saker som boende, bebisgörande och bokläsning. Bland annat och säkert mycket mer...

RSS 2.0