Sådär! Alla inlägg kopierade till nya bloggen som verkar MYCKET bättre...

Blogg.se no more.

Från och med nu hittar ni mig på:

 

http://migochmittliv.wordpress.com/

 

Hoppas att ni följer med :-)

Det är något med att läsa om händelser som hänt i verkliga livet, som är baserade på en sann historia. Historien får ett verkligt djup eftersom man vet att det faktiskt har inträffat, att det inte bara är ett verk av författarens fantasi. Jag hade hört mycket gott om Nataschas berättelse och har sett fram emot att läsa den, men jag blev aldrig totalt fångad. Jag tycker att det hon har gått igenom är hemskt och ofattbart. Hon måste haft ett rent helvete. Men någonting med berättelsen saknades för mig. Det var först på slutet som jag kom in i boken lite mer. Så den får ett njae, av mig.

 

 

Jag läser en del gravidbloggar eftersom det är kul att läsa om andra som är i samma situation, få lite tips och idéer. Mååånga är helt frälsta i KappAhls serie Newbie. Jag tycker att den är helt okej, men inte helt fantastisk :)

 

I plånboken hade jag dock en rabattcheck med 25% så idag fick ett par hängslebyxor och en body följa med hem. Jag tycker att det är såååå gulligt med "jeans" på små bebisar. (Det är ju mjukt tyg, inte riktigt jeanstyg...) Kommer att klä vår avkomma i jeans ofta. Gärna baggyjeans eller just hängslebyxor. Och jeans är bra eftersom det är könsneutralt. Vill man göra outfiten mer tjejig eller killig är det ju bara att matcha med rosa eller blå body.

 

Märker att det kommer att bli svårt att lägga upp kläder här. För i och med att vi vet vad vi ska få dras man ju obevekligt åt de plaggen. Och det är ju väldigt uppdelat i alla affärer. Rosa för tjejer och blått för killar. Tuffa byxor åt killarna och söta klänningar åt flickorna...Men jag gillar vitt, grått, brunt och grönt också så lite ska jag nog kunna visa upp ändå.

 

Nu ska här städas innan vi får finbesök ikväll.

 

Vi har precis gjort klart en "tavelvägg" hemma och jag är sååå nöjd.

 

Vet inte hur bra det syns, speciellt inte om man surfar från mobilen, men det är foton på graffiti vi förstorat. Jag tycker att graffiti är riktig konst. Att det är såå himla fint och faktiskt helt unikt. Och just det att den kanske bara finns just där och då. Om en vecka kan graffitin vara borta.

 

Det började egentligen på vår allra första resa tillsammans. Vi var i Prag och sprang på en klottervägg som vi fotade. Ett av fotona mannen tog har vi alltid gillat och sagt att vi ska förstora (högst upp till höger). Sedan tog vi ett kort nere vid Röda Sten i Göteborg. Och sedan har det liksom rullat på. Varje gång vi reser någonstans googlar vi alltid om det finns graffitiväggar och så letar vi upp dem och tar ett foto som vi förstorar. Men det ska vara "fin" graffiti, inte fula tags. Förutom att vi gillar det stenhårt är det också minnen av olika resor vi gjort.

 

Som sagt - så nööjd.

Fast på skänken ska vi nog ha någon pryl eller växt som passar in också. Och så är jag inte lika nöjd med mannens högtalare. Tycker att de är asfula (står en på varje sida) och inte passar in, men han vägrar göra sig av med dem så jag får helt enkelt acceptera det. Jag har inget emot högtalare i sig, och dessa har ett bra ljud, men de är så stora och iögonfallande. Jag hade velat ha något mindre och mer diskret och kanske inte i ljust trä utan vita, svarta eller gråa, men när jag föreslår det tittar mannen bara på mig som om jag var från en annan planet...Fast nu när vi börjar komma i ordning tycker till och med mannen, eller R som jag nog ska börja skriva, att de inte passade så bra.