När det är nog

Blogg.se har inte gjort något annat än strulat sen jag började blogga. Har ändå bitit ihop och tänkt att det blir bättre, att de borde fixa till alla fel. Men icke sa nicke. Bilder tar evigheter att ladda upp och mobilappen är en katastrof.

Nu har jag fått nog. Har skaffat ett wordpress-konto och kommer att byta portal fortast möjligt. Men först ska jag bara få över alla inlägg härifrån till nya adressen vilket nog kommer att ta lite tid. Återkommer med nya adress när jag fått ihop det.

Ren njutning

Bland det bästa jag vet är att glida ner i en nybäddad säng och gotta ner sig. Ahhh, livskvalitet utan att krångla till det!

Det här med stjärntecken

Jag har inte mycket till övers för horoskop. Läser aldrig mitt och tycker mest att det är bluff och båg över hela grejen. Men. Det här med stjärntecken är en annan sak.

Jag är stenbock. När man läser beskrivningar av typiska egenskaper för en stenbock känner jag mig lika träffad varje gång. Förstår ju också att det inte stämmer in på alla stenbockar, men för mig är nästan allt klockrent. Tycker att det är lite coolt.

"Stenbockar är mycket ambitiösa och målmedvetna och har mycket stark disciplin." - jag har inte stark disciplin när det gäller godis, men jobbmässigt stämmer det. Jag är strukturerad och organiserad som bara den.

"De är självständiga och har ingenting emot att vara för sig själva. De behöver med andra ord inte andra människor för att bli lyckliga." - amen to that! Jag behöver min ensamtid och trivs allra bäst med mig själv. Men mannen har invaderat lite på självständigheten, på ett bra sätt.

  • "Stenbockar är ärliga och trygga i sig själva." - kanske för ärlig ibland? Har alltid gillat mig själv, aldrig varit osäker. Har inte dålig självkänsla utan att för den sakens skull vara behöver inte bekräftelse från någon annan, söker det inte heller.
  • "De är praktiska och metodiska och deras framgångar kommer efter hårt arbete." - jag är en grovarbetande arbetsmyra.
  • "De är ofta känslomässigt behärskade och kontrollerade, vilket kan upplevas som lite tråkigt av människor runt omkring dem. Men låt inte skenet bedra, under ytan glöder dolda eldar om man tar sig tid att se efter. Vad som än sägs om stenbocken är de faktiskt väldigt passionerade när de väl hittar en partner dom kan slappna av med." - jag har känslor, men det är inte alla som får se dem. När jag träffade min sambo upptäckte jag en Jenny jag inte visste fanns innan. Han var värd att vänta på, kan man lugnt säga. När jag träffade honom blommade jag upp och blev mera jag på nåt sätt..
  • "Stenbocken är ofta rädd för att verka svaga och beroende av någon. De har inga problem med att ge, men har ofta svårt att ta emot både känslomässigt och fysiskt." - oh ja! Jag har varit så van vid kan själv och ensam är stark att jag har svårt att inse att jag inte är ensam längre och inte behöver klara allt själv. Försöker ofta släta över komplimanger och beröm, men ser gärna till att andra trivs.
  • "De är ganska reserverade och tycker inte om att uppträda eller att göra bort sig, de försöker att alltid ha kontroll över situationer och över sig själva." - stämmer faktiskt mindre bra. Jag måste ha kontroll, men bjuder gärna på mig själv. Jag gör bort mig hela tiden :) Har blivit mer reserverad med åren men alla tycker att jag är en glad och öppen prick.
  • "Stenbockar älskar pengar, kanske mer än något annat stjärntecken. Bra ekonomi är ett måste för dem och ibland värderar de pengar högre än relationer med andra." - erkänner. Pengar och stabil ekonomi är viktigt för mig. Trist, men sant. Kan slösa, men bara om jag sparat också.
  • "Stenbockar stressar inte fram beslut eller förändringar. De tänker noga igenom allt de gör och planerar noga." - planering är a och o för mig. planerar ALLT i huvudet. Det är nästan jobbigt, men jag försöker lugna ner den biten av min person.
  • "De är väldigt målmedvetna men följaktligen inte så spontana. Istället är de viljestarka och besitter mycket tålamod. Deras envishet kan försätta berg och de ger inte upp förrän de har lyckats med vad det nu är de företar sig." -envis ja, och jag har verkligen en bestämd vilja. Men jag KAN lyssna på andra. Spontan? Hell no, måste ju planera allt, men ibland så...

 

 

En rolig detalj är att bebisen med största sannolikhet också kommer att bli stenbock...

Slut som artist

Först en bra dag på jobbet. Sen direkt ut på två och en halv timmes promenad med min fina. Efter en välbehövlig dusch vankades det melon och jordgubbar till kvällsmat. Nu värker mina fötter så slutet av kvällen spenderas i sängen med benen i högläge. Och så en bok och lite mys på det.

Så kan man spendera en torsdag i juli...

Förlåt mig!

Jag är inget fan av felstavning och jag gillar inte när man kastar om bokstäver i ord. Tycker att jag alltid försöker korrekturläsa min texter innan jag trycker på "publicera" men nu satt jag och läste tillbaka lite och fick vackert skämmas. Det fanns ju en del stavfel och andra hemskheter. Illa illa, skärpning Jenny!
 
Ber om ursäkt för det och utlovar bättring!
 

Dåligt av blogg.se

Visst. Det är ju bra att man kan svara på kommentarer. Och att man kan tidsinställa inlägg. Men nu är det mer än två veckor sedan blogg.se bytte plattform eller uppdaterades eller vad man ska säga och det går FORTFARANDE inte att använda iphone-appen. Uruselt!

Respekt till Anja

Det kom inte som världens överraskning, men jag blev förvånad ändå. Anja Pärsson är lesbisk och ska bli mamma. Nu har jag inte hört Anjas egna ord, men ska se till att göra det. Det som står i tidningarna är faktiskt fina ord och väldigt "snällt". Jag menar - det är inte så mycket skvaller och sensation över artiklarna som det kan vara lite väl ofta annars...
 
Tycker att hon kom ut på ett helt perfekt sätt och när hon själv var redo. All cred till Anja!
 

Att inte behöva klara av allt själv

Jag har varit singel i ganska många år av mitt liv. Jag är van att fixa saker och ting själv. Flytta, bära tungt, skruva ihop möbler, ordna och greja. Kan själv och ensam är stark och allt det där. Är man ensam har man inget val ibland och då ser man till att lösa saker på ett eller annat sätt. 

Nu är jag inte ensam längre, vi är två. Jag har någon som kan hjälpa mig och jag behöver inte klara av allting själv längre. Och det är så himla skönt. Jag har dessutom haft turen att träffa en riktig klippa till man, som kan lite om det mesta och är händig som få. Han kan fixa åt mig. Jag tar det inte för givet men det är så himla fint att han alltid ställer upp och finns där. 

Igår när jag jobbade hade någon idiot dragit ur bränsleslangen till min moppe. Den gamla Jenny hade svärande och muttrande lett moppen till en verkstad och fått den fixad för en nätt liten summa pengar. Det hade funkat det också. Men eftersom jag inte behöver vara duktig och klara allting själv längre kunde jag ringa mannen. Han åkte och köpte ny slang och fixade moppen på ett kick. Kärlek är inte bara fint, det är praktiskt också!


Letar arbetslust

Just nu har jag ingen som helst arbetslust. Känner mig seg och oinspirerad. Vi har haft vääääldigt mycket att göra en längre tid på jobbet, men nu när det har lugnat ner sig har musten gått ur mig. Har en del småpill att syssla med men orkar inte riktigt ta tag i något.
Vill ha semster.
Surfar lite inspiration inför husflytten.
Surfar bebis/gravidrelaterade grejer.
I vanliga fall är jag är väldigt effektiv och arbetar fort, men ibland har jag mina downs. Hoppas att det vänder snart, för jag gillar att ha fullt upp.

Loreen!!!

Eurovision är egentligen ett spektakel men Loreen ägde kvällen i Baku... Hennes framträdande var så bra att jag blev varm och tårögd på samma gång. Vilket väsen hon är...

Förkortningar

Jag har lite svårt för förenklingar/förkortningar/slang av ord. Använder mig inte av det själv, varken i talspråk eller skrift. Några av de fulaste förkortningarna som cirkulerar tycker jag är:
tischa
frippa
arra
frulle
lurre
chirre
Haha, nu låter jag som värsta tråkiga tanten, men jag gillar inte orden helt enkelt. Hur svårt är det riktiga ordet och vad är det för fel på det? ;)

Spekulationer

Jag är 32 år.
Jag och mannen har varit tillsammans i 3½ år.
Han är 33.


Vet inte hur många gånger folk frågat om vi inte ska skaffa barn snart. Om det inte är dags. För att vi är i "den" åldern och nästan mer än så. Vet att kompisar spanar på magen i smyg. De funderar på om jag är gravid eller bara gått upp i vikt så fort jag ser lite plufsig ut. (Jag är inte pinnsmal av naturen och det var några år sen magen var platt...) För att inte tala om när jag väljer vatten istället för vin eller öl på middagar. Jag gillar inte alkohol för jösse namn! Men det har hänt mer än en gång att jag tackat ja för att folk inte ska undra. Typ.

Detta att folk spekulerar och ger små hintar att vi borde yngla av oss har pågått läääänge. Många har nog väntat på att jag ska berätta att vi ska ha barn i flera år. Det stör mig faktiskt. Det är väl vår ensak? Om och när vi vill bilda familj rör ingen annan än oss två. Tänk om vi har försökt länge men inte lyckats bli gravida? Tänk om vi inte vill skaffa barn? Tänk om vi har det dåligt i förhållandet? Att välja att bilda familj är väl det mest privata man gör och inget någon annan ska lägga sig i?

Något annat som stör mig är att INGEN frågar min sambo samma grejer. Det är ett typiskt kvinnligt fenomen. Säkert i all välmening men jag är såååå trött på det. Det är en sak om man självmant tar upp det, en annan att bli utfrågad...Alla menar väl men det är inte deras liv, deras kropp, deras resa.

Igår frågade en arbetskamrat som jag är ganska bra kompis med även privat om det inte var på det viset? Att hon hade starka misstankar. Jag kontrade med att hon har haft "starka" misstankar i över ett år och än har det inte ploppat ut någon unge. Att när jag är gravid berättar jag det efter 12 veckor, ALDRIG tidigare. Och om det är imorgon, eller om 5 veckor, eller 12 veckor eller om ett år, det får hon bara ta.

Suck!!!
Så, var bara tvungen att avreagera mig lite.

Trevlig kväll på er!


Blogga eller inte blogga, det är frågan

Vet inte hur länge jag har funderat fram och tillbaka. Ska jag blogga, eller inte? Ibland har jag varit sugen på att sätta igång genast, ibland vill jag inte alls.

Det som gjort mig mest tveksam till bloggandets vara eller inte vara är att jag egentligen inte gillar att göra saker litegrann, ska jag göra något så vill jag göra det bra. I mitt huvud vill jag ha en "varm" och personlig blogg, med flera inlägg i veckan och lite foton till det jag skriver och så skulle jag vilja ha några trogna läsare eftersom blogg-gemenskapen verkar vara rätt mysig.

Men jag inser att det kommer att ta en del tid och energi. Har jag det? Jag vill att det ska kännas kul att skriva, inte som ett tvång att prestera inlägg efter inlägg. Vill göra detta för min skull, inte läsarens, men vill ändå inte ha en tråkig blogg. Jag vill att man gärna ska återvända hit då och då. Svår balansgång det där.

Jag har läst olika bloggar i flera år. Gillar att ta del av okända personers vardag. Beundrar hur alla delar med sig av sina tankar och sin vardag. Får mycket tips och inspsiration från olika bloggar. Nu vill jag ge tillbaka. Är fortfarande osäker om detta är något för mig, men vad sjutton, nu kör jag!

Om Mig Och Mitt Liv

Funderar och filosoferar kring världsliga saker som boende, bebisgörande och bokläsning. Bland annat och säkert mycket mer...

RSS 2.0