Bye Bye blogg.se
Natascha Kampusch, 3096 dagar
Newbie
Wall of graffiti
Määäätt!
Hjälp va mätt jag är! Magen står åt alla håll och det känns rätt gött att jag redan har en bebis därinne så att jag är rund av rätt anledning och inte bara rund för att jag svullat...
Eftersom det är fredag idag bestämde jag mig för att lyxa till det lite. Eller sunka till det lite kanske? Med en kebabtallrik till lunch. Och inte vilken som helst, utan en från Jungfruplatsens pizzeria i Mölndal. Enligt många göteborgare, och främst mölndalsbor gör de stans goaste kebabtallrik. Äter nästan aldrig kebabtallrik i vanliga fall, men när jag gör det ska det vara Jungfruplatsens och ingen annan.
79 pix går det på inkl dricka. Lite dyrt men oj va mycket mat det är. Jag har ätit och ätit och ätit och ändå finns bottenlagret kvar. Massa sås, massa pommes, massa kött och ändå helt okej med sallad. Mums!
(Idag har två personer till frågat om jag är gravid så nu syns det äntligen. Jag har fått min lilla bebiskula tillslut. Hoppas att jag gillar magen lika mycket i slutet av året också.)
Första frågan
Har inte så mycket att skriva nu egentligen. Vill mest få över alla inlägg till nya portalen så att jag kan lämna blogg.se men har inte mycket datortid för tillfället... Kanske jan bli klar i helgen?
Vad har hänt eller är på gång då? Lite av följande, mest gravidrelaterat eftersom jag faktiskt är på smällen:
- Idag fick jag den första frågan om det är så att jag är gravid. Det tog 21+6 dagar.
- På onsdag i nästa vecka ska jag gå på någon sjukgymnast-info om foglossning.
- På lördag ska vi bjuda mannens syster med familj på middag. Det blir första officiella bjudningen till nya huset, för jag räknar inte med alla fikabesök.
- Mannen har känt lite mer pickanden från magen.
- Vi har ett namn som båda gillar. Han jättemycket och jag ganska. Det jag har "emot" namnet är att det kanske låter lite hårt och jag helst vill ha ett mjukt namn som liksom smakar gott i munnen. Typ. Och så låter inte namnet helt okej i kombination med mitt namn. Men förutom de två sakerna är det ett bra namn. Lagom kort, lagom vanligt/ovanligt och jag gillar namnet i sig. Vi får se...
Over and out!
Fakk!!!
Jag tror att jag drabbats av foglossning. Ska ringa min barnmorska imorgon. Tänkte väl att jag haft det lite väl bra :)
Favoritaffär
Om jag bara kunde handla kläder i en enda butik i resten av mitt liv skulle jag utan tvekan välja Masais butik på Södra Larmgatan i Göteborg.
Jag äääälskar deras kläder! Kvalitén är grym. Kläderna sitter bra och håller länge. Passformen är smickrande och man känner sig fin i det man har på sig. Det är precis min stil. Löst och ledigt men ändå med stil. Det är linjer, sömmar och former på rätt ställen på plaggen. Kläderna är lite "dyrare" men det är så värt det. De flesta plagg går på 500-1500 kr och det är ju inte överdrivet dyrt.
Ganska ofta får jag komplimanger för min stil och då gör jag alltid reklam för just Masai. I torsdags hade en tjej jag jobbat med åkt till butiken och köpt en klänning och en kofta och hon längtade redan till nästa besök. Då känner jag att jag har lyckats lite.
Allt, verkligen ALLT man tar på sig passar och sitter bra. I vanliga affärer kan jag få prova flera plagg innan jag hittar något jag gillar lite och som sitter okej, men hos Masai gillar jag typ allt...Egentligen försöker jag bli bättre på att köpa byxor, toppar och koftor när jag går dit, men det slutar alltid med att jag kommer hem med en klänning som vanligt, haha.
Sen är personalen trevlig också. Man får hjälp om man vill utan att det stör.
Igår var jag där och kom hem med en klänning, en topp och en jacka/kappa. Jackan gillar jag verkligen och ett plus är att det fanns plats för magen. Men nu blir det inga fler besök på några månader eftersom magen kommer att växa och jag inte har en aning om hur jag kommer att se ut i kroppen nästa sommar.
Chick-lit
När det är nog
Blogg.se har inte gjort något annat än strulat sen jag började blogga. Har ändå bitit ihop och tänkt att det blir bättre, att de borde fixa till alla fel. Men icke sa nicke. Bilder tar evigheter att ladda upp och mobilappen är en katastrof.
Nu har jag fått nog. Har skaffat ett wordpress-konto och kommer att byta portal fortast möjligt. Men först ska jag bara få över alla inlägg härifrån till nya adressen vilket nog kommer att ta lite tid. Återkommer med nya adress när jag fått ihop det.
v 22
Äntligen börjar jag se lite gravid ut! Jag tror att det beror mycket på mammastrumpbyxorna där det finns gott om plats för magen. Det är alldeles ljuvliga att ha på sig. Magen får verkligen plats och det är inget resår som skär in och sitter tight i midjan. Gillar att strumpbyxorna slutar precis under brösten. Mitt första par köpte jag på Åhlens efter ultraljudet. Sen beställde jag två lite tjockare par från HM också. Tyvärr är de nya inte alls lika sköna som första paret. De sitter tight på fel ställen och går inte så högt upp på magen. Istället bildas en ful kant och man får gå och dra i dem hela tiden. Så mitt tips till er som ska köpa är att gå till Åhlens!
Det är ingen som har frågat mig om jag är gravid ännu, men jag tror inte att det dröjer så länge innan någon av grannarna vågar göra det...
Annars känner jag mig faktiskt lite nojig. I början av graviditeten när många andra är jätterädda för missfall höll jag mig lugn och oroade mig inte alls mycket. Men istället har jag blivit lite nervös nu när vi kommit mer än halvvägs. Jag tycker att det sparkar så ”lite”. Nu vet jag ju inte vad som är normalt men det känns som om ”alla” andra känner sparkar hela tiden, speciellt i vecka 22 Jag hade inte varit lika orolig om min moderkaka suttit i framvägg för då kan man känna mindre. Men min sitter i bakvägg så jag tänker att jag borde känna så himla mycket mer än vad jag gör. Jag är säkert löjlig för jag känner ju att det pickar och att det är något som rör sig där inne, men jag känner inte massor. Bara några gånger varje dag. Kanske har en bebis som sover väääldigt mycket i magen? Sambon tror att bebisen brås på honom som är väldigt lugn av sig. Jag är inte jättejätteorolig, men jag funderar lite...
Gröna fingrar
I vårt hushåll är det min sambo som ansvarar för orkidéerna. Jag kan vattna och sköta tjockbladiga växter som garderobsblomma och svärmorstunga, men orkidéer är inte min kopp te.
Mannen däremot är helt magisk med dem. Han sprutar lite och vattnar lite och pillar lite och man riktigt ser hur bra de mår. Våra orkidéer blommar ofta och länge och om en gren dör, växer det upp en ny. Bladen och tjocka och spänstiga, eller "svulstiga" som vi skämtsamt brukar säga. Det syns verkligen att de mår bra. Syrran har haft sin på rehab hos oss. I köket har vi sex stycken och jag tycker att det räcker så, det är liksom fullt...
Men igår var vi en sväng på IKEA och där hade de fina orkidéer för 59 pix. Jag riktigt såg hur det började lysa i mannens ögon. Självklart fick han köpa en då ;) Kan ju inte neka. Antingen ställer vi den i mitt bokrum eller så knör vi in den i köket.
När vi åkte hem fick nyförvärvet åka i baksätet, ordentligt fastspänd. Jag kan ju inte annat än avguda mannen jag lever med :)
Spännande post
Nu när jag kom hem från jobbet kollade jag som vanligt posten. Idag var det ett paket till mig som innehöll Anna Granströms egenutgivna "Halva min måne". Inte alltid man får så rolig post...
Jag hittade Annas blogg för ganska länge sedan och hennes sätt att skriva fångade mig och höll mig kvar. Om boken följer samma stil kommer jag definitivt att gilla den! Nu måste jag bara bli klar med boken jag läser så att jag kan hugga in på denna. (Jag kan inte läsa flera böcker samtidigt. Kan inte heller pausa i en bok, läsa en annan och fortsätta med den första igen. Måste ta allt i tur och ordning som den stenbock jag nu är :-))
Förutom Annas skrivande känns det som om vi har en del gemensamt.
Läsning är ett stort intresse.
Vi har hittat mannen i vårt liv.
Båda är gravida (men inte så länge till...)
Jag hoppas hoppas hoppas att boken blir en succé.
Nu är det inte så fasligt många som läser här, men titta gärna in på hennes blogg och beställ boken vettja:
http://annagranstrom.wordpress.com
Att dela
För det första. Jag verkligen trivs i vårt nya sovrum! Madrasserna vi köpt är helt fantastiska och sägen är hög och inbjudande. Rummet är rogivande, och det är väl precis det ett sovrum ska vara?! Om jag ska klaga på något är det att väggarna blev liiite mörkare bruna än planerat, men jag är ändå nöjd... Nu är jag bara på jakt efter rätt överkast och så måste vi köpa enkla vägghyllor också. Sen är det klart.
Hur som helst. Igår när vi krupit till kojs försökte mannen som vanligt känna och höra efter bebisen utan framgång. Men efter ett tag kände jag hur bebisen liksom pickade precis under naveln. Bad mannen lägga handen där och då kände han också! Han trodde att det var jag som gjorde det, att det var min kropp, men det var det ju inte. Hans allra första kontakt med bebisen. Jag blev alldeles varm och lycklig av det lilla och det är ju bara början...
Det du inte såg
Hungerspelen-böckerna sträckläste jag ju verkligen på nolltid. Boken efter det har tagit liiite längre tid att komma igenom eftersom jag prioriterat huset före läsning. När jag väl lagt mig i sängen har jag inte orkat många minuter innan ögonen fallit igen.
Men nu har jag avslutat "det du inte såg" och sammanfattningen får bli att det är en helt okej och läsvärd bok. Fascinerande och en tankeställare.
(En parentes är att Patrik tränar på mitt gym...)
