Newbie

Jag läser en del gravidbloggar eftersom det är kul att läsa om andra som är i samma situation, få lite tips och idéer. Mååånga är helt frälsta i KappAhls serie Newbie. Jag tycker att den är helt okej, men inte helt fantastisk :)
 
I plånboken hade jag dock en rabattcheck med 25% så idag fick ett par hängslebyxor och en body följa med hem. Jag tycker att det är såååå gulligt med "jeans" på små bebisar. (Det är ju mjukt tyg, inte riktigt jeanstyg...) Kommer att klä vår avkomma i jeans ofta. Gärna baggyjeans eller just hängslebyxor. Och jeans är bra eftersom det är könsneutralt. Vill man göra outfiten mer tjejig eller killig är det ju bara att matcha med rosa eller blå body.
 
Märker att det kommer att bli svårt att lägga upp kläder här. För i och med att vi vet vad vi ska få dras man ju obevekligt åt de plaggen. Och det är ju väldigt uppdelat i alla affärer. Rosa för tjejer och blått för killar. Tuffa byxor åt killarna och söta klänningar åt flickorna...Men jag gillar vitt, grått, brunt och grönt också så lite ska jag nog kunna visa upp ändå.
 
Nu ska här städas innan vi får finbesök ikväll.
 

Första frågan

Har inte så mycket att skriva nu egentligen. Vill mest få över alla inlägg till nya portalen så att jag kan lämna blogg.se men har inte mycket datortid för tillfället... Kanske jan bli klar i helgen?

Vad har hänt eller är på gång då? Lite av följande, mest gravidrelaterat eftersom jag faktiskt är på smällen:

- Idag fick jag den första frågan om det är så att jag är gravid. Det tog 21+6 dagar.
- På onsdag i nästa vecka ska jag gå på någon sjukgymnast-info om foglossning.
- På lördag ska vi bjuda mannens syster med familj på middag. Det blir första officiella bjudningen till nya huset, för jag räknar inte med alla fikabesök.
- Mannen har känt lite mer pickanden från magen.
- Vi har ett namn som båda gillar. Han jättemycket och jag ganska. Det jag har "emot" namnet är att det kanske låter lite hårt och jag helst vill ha ett mjukt namn som liksom smakar gott i munnen. Typ. Och så låter inte namnet helt okej i kombination med mitt namn. Men förutom de två sakerna är det ett bra namn. Lagom kort, lagom vanligt/ovanligt och jag gillar namnet i sig. Vi får se...

Over and out!

Fakk!!!

Jag tror att jag drabbats av foglossning. Ska ringa min barnmorska imorgon. Tänkte väl att jag haft det lite väl bra :)

v 22

Äntligen börjar jag se lite gravid ut! Jag tror att det beror mycket på mammastrumpbyxorna där det finns gott om plats för magen. Det är alldeles ljuvliga att ha på sig. Magen får verkligen plats och det är inget resår som skär in och sitter tight i midjan. Gillar att strumpbyxorna slutar precis under brösten. Mitt första par köpte jag på Åhlens efter ultraljudet. Sen beställde jag två lite tjockare par från HM också. Tyvärr är de nya inte alls lika sköna som första paret. De sitter tight på fel ställen och går inte så högt upp på magen. Istället bildas en ful kant och man får gå och dra i dem hela tiden. Så mitt tips till er som ska köpa är att gå till Åhlens!


Det är ingen som har frågat mig om jag är gravid ännu, men jag tror inte att det dröjer så länge innan någon av grannarna vågar göra det...

Annars känner jag mig faktiskt lite nojig. I början av graviditeten när många andra är jätterädda för missfall höll jag mig lugn och oroade mig inte alls mycket. Men istället har jag blivit lite nervös nu när vi kommit mer än halvvägs. Jag tycker att det sparkar så ”lite”. Nu vet jag ju inte vad som är normalt men det känns som om ”alla” andra känner sparkar hela tiden, speciellt i vecka 22 Jag hade inte varit lika orolig om min moderkaka suttit i framvägg för då kan man känna mindre. Men min sitter i bakvägg så jag tänker att jag borde känna så himla mycket mer än vad jag gör. Jag är säkert löjlig för jag känner ju att det pickar och att det är något som rör sig där inne, men jag känner inte massor. Bara några gånger varje dag. Kanske har en bebis som sover väääldigt mycket i magen? Sambon tror att bebisen brås på honom som är väldigt lugn av sig. Jag är inte jättejätteorolig, men jag funderar lite...

 

 

Att dela

För det första. Jag verkligen trivs i vårt nya sovrum! Madrasserna vi köpt är helt fantastiska och sägen är hög och inbjudande. Rummet är rogivande, och det är väl precis det ett sovrum ska vara?! Om jag ska klaga på något är det att väggarna blev liiite mörkare bruna än planerat, men jag är ändå nöjd... Nu är jag bara på jakt efter rätt överkast och så måste vi köpa enkla vägghyllor också. Sen är det klart.

Hur som helst. Igår när vi krupit till kojs försökte mannen som vanligt känna och höra efter bebisen utan framgång. Men efter ett tag kände jag hur bebisen liksom pickade precis under naveln. Bad mannen lägga handen där och då kände han också! Han trodde att det var jag som gjorde det, att det var min kropp, men det var det ju inte. Hans allra första kontakt med bebisen. Jag blev alldeles varm och lycklig av det lilla och det är ju bara början...

V 21

Nu efter ultraljudet har vi börjat diskutera namn lite lätt men jag vet inte om det går så himla bra. Om jag kommer med ett förslag säger mannen nej och hans förslag är inget jag jublar över heller. Vi har väl stött på några namn som inte är tvärnej från en av oss utan lite mer kanske. Tur att vi har lång tid på oss att enas och tur att vi bara behöver bestämma ett namn. :)

Magen har i alla fall expanderat lite. Kommer säkert att sakna min relativt lilla mage om några veckor, men just nu ser jag fram emot att växa vidare. Eftersom vi hoppade från v 20 till v 21 på ultraljudet blev det ingen magbild, men nu har vi kommit halvvägs. Då är det väl nerförsbacke resten då ;)

Bebisshopping

Sicka små kläder! Och om några månader kommer vi att kunna klä vår alldeles egna bebis i dem. Alltså. Vår bebis. Min och mannens. Hälften honom, hälften jag. Även om det fortfarande känns helt overkligt börjar det mer och mer sjunka in... Jag äääälskar bebisdoft på alla småttingar, jag kommer ju att sniffa vår bebis sönder och samman.

Ska sluta svamla och krypa upp i soffan och slappna av med en film. Igår såg vi för övrigt "the warrior" - rekommenderas!

Ultraljudet avklarat

Igår när vi satt och väntade på vår tur var jag faktiskt riktigt nervös, såpass att händerna skakade lite lätt. Blev så orolig att något skulle vara fel. Vad gör man då liksom? Och så blev par efter par uppropat, men vi fick sitta kvar och det gjorde mig inte lugnare. Det hjälpte inte heller att alla andra såg så väldigt mycket mer gravida ut än vad jag gör, jag kanske inte fått så mycket mage för att något är fel...

Till slut kom äntligen vår barnmorska (som hade hjälpt en kollega med något) och jag fick hoppa upp på britsen, knäppa upp byxorna och sen körde vi.

Nästan på en gång syntes hjärtat som slog och bebisen rörde sig i magen och då kändes det genast bättre. Hon kollade ögonhålor, näsa, mun, hjärna, ryggrad, armar, ben, fingrar, tår, bäcken, njurar, navelsträng, urinblåsa och jag vet inte allt hon visade. När hon kollade hjärtat mer i detalj tog det lång tid eftersom hon skulle kolla så mycket och då blev jag lite orolig, men allt var okej. Till och med jag såg två förmak och två kamrar. Allt hon kunde kolla var utan anmärkning. PHU! Min moderkaka sitter tydligen i bakvägg men sparkarna kan ändå dröja någon vecka till innan de kommer igång ordentligt. Barnmorskan sa att det inte var något konstigt.

När hon var klar och stängde av maskinen frågade jag om hon sett om det var en flicka eller en pojke. Hon sa att hon sett det och undrade om vi ville veta. Jepp, det ville vi. Så hon satte på maskinen igen för att kolla och visa. Samtidigt sa hon att det inte är 100% säkert och att hon kan ha fel. Men ändå... Vi vet. Mannen vill att vi behåller det för oss själva och det vill jag mer än gärna ge honom, så jag ska försöka att inte ens skriva det här, även om det kliar i fingrarna som bara den...

Och BF blev ändrat. Igen. Åt rätt håll den här gången. Nytt datum är 3 januari så helt plötsligt är jag redan i v 21, tack för det.

Firade ultraljudet med att äntligen få tummen ur och köpa mitt första par gravidstumpbyxor. Ljuvligt att ha plats för magen! Och så köpte jag 4 bebisplagg också... Så himla, himla små!

Visst ser det ut som om bebisen gör high five eller segertecknet? Haha, cool unge!

Dagen D som i U

Imorgon är det då dags. Imorgon är vi inbokade på ultraljud. Jag är nervös samtidigt som jag ser fram emot det.

Jag är nervös för att bebisen ska ha dött i magen (trots att jag tycker att jag känner liiite rörelser nu, inte idag dock).
Jag är nervös för att de ska säga att något inte är som det ska.

Jag ser fram emot att de ska säga att allt är normalt, att se bebisen sprattla omkring där inne.
Jag ser fram emot att kanske kanske få veta om det är en han eller en hon.

Jag räknar med att få ett nytt BF. Sist blev vi ju justerade med hela 10 dagar så vi blir säääkert flyttade igen.
Jag räknar inte med att gråta. Tror att jag kommer att vara glad, fascinerad, förundrad och tycka att det är coolt, men tror inte att tårarna kommer att spruta...

Jag längtar efter att se mannens reaktion. För det är ju inte bara jag. Det är VI. Och vi har en speciell dag imorgon...

V 19

Idag har jag gått in i vecka 20, men bilden är från igår då det fortfarande var vecka 19. Bilden förresten. Ber om ursäkt för dålig bild, dåligt ljus och kladdig spegel. Men har man precis flyttat får man ta det som det är. Och jag dokumenterar för min egen skull. För att se magen växa vecka för vecka och då får det hellre vara en halvkass bild än ingen alls...
 
Igår var annars en stor dag i all sin enkelhet för igår kände jag den första sparken! Det var alldeles tydligt. Som en enda knackning innifrån magen. Jag satte mig käpprätt upp på skrivbordsstolen och verkligen kände efter för att känna nästa, men det kom ingen mer. På kvällen försökte mannen lyssna och känna men då var det lugnt.

Den senaste veckan har det annars börjat hända saker tror jag. Jag känner av magen på ett helt annat sätt än förut. Den är lite öm, lite spänd. Som om den förbreder sig på att växa rejält framöver ungefär...Och nu tror jag att jag känner det lilla pyret där inne lite då och då, men ingen mer spark. Nu när jag äntligen börjar känna något känns det här med att jag faktiskt är gravid mer verkligt. De närmsta veckorna ser jag fram emot...

På fredag är det dags för RUL och det känns inte så lite nervöst. Tänk om det inte ser normalt ut, om något inte är som det ska? Graviditeten har ju varit så bra hittills, nästan för bra för att vara sann? Jag hoppas ju såklart ändå att det går bra. Och att barnmorskan vi får vill tala om könet eftersom jag gärna gärna gärna vill veta. Jag och mannen har hela tiden pratat om bebisen som ”han”, så om det är en tjej vi ska få vill jag gärna veta det nu så att det inte blir värsta chocken sen.

 

v 18

Gårdagskvällen bara försvann och nu för tiden spenderar jag inte många minuter framför datorn. Här är i alla fall en magbild från igår när jag var i v 17+5. Magen börjar verkligen sticka ut under kläderna nu men det syns fortfarande inte att det är en gravidmage. Känner inga tydliga rörelser ännu, men ibland tror jag att det är något som ger livtecken ifrån sig därinne. Det känns som mest när mannen klappar på magen, när jag försöker känna själv tror jag bara att jag känner min egen puls. Om drygt 2 veckor är det dags för RUL.
 

V 17

Så här ser magen ut idag, i v16+5. Ingen gravidmage ännu alltså, men den känns större än vad den faktiskt är vill jag lova.Tycker inte att några kläder sitter bra just nu. Ska se till att köpa några par gravid-leggins och bosätta mig i dem framöver.
 
..

Vecka 15

När vi fick reda på att jag var gravid bytte vi till ny vecka varje fredag.
Sen gjordes ett tidigt ultraljud och vi blev tillbakaflyttade 1½ vecka.
Enligt min gravid-app bytte vi då vecka på måndagar.
I måndags när vi skulle läsa om nya veckan får jag ett meddelande att appen uppdaterats och att BF inte är V 40+0 längre utan V 39+6 och vips går vi in i nya vecka på tisdagar istället.
Det var ett evigt flyttande av dag det här, jag som tycker att att är tillräckligt joxigt att hålla reda på +2, +4 etc :)
 
I mitten på augusti har vi RUL och det är väl rätt låga odds på att det blir en ny dag igen.
 
Nu i vecka 15 står det att man kan drabbas av humörsvängningar och det är nog det första jag har läst som stämmer in på mig. Jag är mer retlig och lättirriterad och det är skitjobbigt. Jag gråter inte mycket i vanliga fall men började gråta i helgen när jag och mannen diskuterade. Från ingenstans kom tårarna. Skönt att man har något att skylla på. "Det är hormonerna älskling"...
 
Annars har magen har faktiskt börjat puta lite. Tänkte försöka ta bilder varje helg för att dokumentera. Får se om jag lägger upp dem här...
 
 
 
 

Vecka 14

I min gravid-app står det bland annat följande om vecka 14:
"Äntligen ser du gravid ut."
Skulle inte tro det va?!
 
Jag ser fortfarande mest plufsig ut, som om jag ätit för mycket godis och det är inget bebisput så långt ögat kan nå. En liten runding av magen är det väl på kvällarna, men inte alls en gravidmage. Hoppas att den kommer snart. Speciellt när jag tänker på att jag ska traska omkring i bikini till allmän beskådan om en sisådär 2 veckor. 
 
Den som väntar på något gott...
 
 

Letar fel

Hittills har min graviditet varit rena drömmen eftersom jag mår så bra. Men om jag letar lite fel och får klaga lite så har jag de senaste veckorna vaknat med huvudvärk i princip varje dag. Den går att leva med, helt klart, men ett litet minus är det nog ändå. Paracetamol hjälper inte ett smack heller. Men hellre skallebank än illamående!

Snopet

Idag skulle jag egentligen gått in i v14. Istället upptäckte jag just att jag bara är i 11+3. Ooops! Det är ju ett jätteskutt bakåt, större än jag fattade innan. Innan har jag inte oroat mig utan bara tyckt att veckorna tickat framåt ganska fort. Nu känns det som att det är en evighet att vänta och att allt känns genast osäkrare. Ska försöka slappna av och hoppas att det är dags för RUL innan jag vet ordet av...

It´s alive!

Idag var vi på läkarbesök på MVC. Förutom en utfrågning om hur jag mår gjordes ett vaginalt ultaljud. Det finns verkligen någon där inne! Heeelt sjukt. En liten räka som for omkring och rörde sig för glatta livet. Mannen som stod upp svimmade nästan och var tvungen att sätta sig. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, att gråta? Det gjorde jag inte. Det var inte ens nära. Det kändes inte som att det var min livmoder jag såg, jag har svårt att ta in att den lilla pluppen på skärmen är våran lilla nya familjemedlem. Allt som gick att se såg i alla fall bra ut. Hjärtat slog och det fanns två armar och två ben.



Det enda negativa var att BF flyttades fram. Rätt mycket till och med. Enligt senaste mens hade vi BF 27 december, nu är det 7 januari. Jag hade mina misstankar om att det nog skulle flyttas fram, men kanske inte riktigt så mycket. Jag hade gärnagärnagärna fått en december-bebis eftersom jag själv är född i slutet av året och det funkar toppen. Speciellt nu när jag har lite åldersnoja också ;-). Alla andra som vi berättat för har hoppats att jag ska knipa igen till januari. Jaja, huvudsaken är att det är en frisk krabat!

Jag ska bli mamma. Sjukt!

Nu är det officiellt

I fredags gick jag/vi in i vecka 13 och därmed är jag nu officiellt gravid. Igår berättade vi för familjen. Mamma och pappa som kommer att få sitt första barnbarn tog det lugnt och sansat men blev såklart glada. Mannens föräldrar blev snäppet gladare, trots att de redan har 5 barnbarn. Har berättat för en kompis och i veckan kommer jag att berätta på jobbet också. 

Första delen av graviditeten har gått otroligt smärtfritt. Jag mår jättebra, nästan bättre än vanligt.
Jag har inte kräkts eller ens mått illa en enda gång! (Och jag har kräkfobi så det är jag enormt tacksam för.)
Jag har inte drabbats av den där extrema tröttheten alla pratar om, är nästan piggare än vanligt.
Jag är inte överkänslig mot lukter, inte mer än vanligt i alla fall.
Jag springer på toaletten hur mycket som helst, men det har jag alltid gjort så det är ingen skillnad.
Har inga speciella cravings. Är lite dålig på att stå emot sötsaker, men det är som vanligt.
Tränar som förut och kommer att fortsätta så länge det går.

Jag har "bara" gått upp ca 1,5 kg i vikt. Jag tycker att det är bara då jag iskallt räknar med att bli en val under graviditeten och svämma över åt alla håll och kanter, haha. Men det är den föreställningen jag alltid haft, att jag inte kommer att vara "fint" gravid, utan bara stor. Det börjar bli obekvämt med jeans, men jag går rätt mycket i klänning i vanliga fall så jag fortsätter med det. Magen börjar puta, men jag ser mest plufsig och svullen ut. Det är ingen gravidmage ännu och det skulle jag gärna vilja ha ganska snart, så att det syns. Brösten har växt en del och ömmat, men det överlever jag.

Kort sagt, jag mår bra och är supernöjd så länge det varar...
Imorgon är det dags för läkarbesök och då hoppas jag verkligen att vi får höra hjärtljud eller något eftersom det nästan känns som ett skämt, att det finns något i min mage...


Det som kallas livet




Jag är gravid!
Gjorde ett test lördagen den 28 april. Det visade plus, ett svagt svagt plus. Gjorde ett nytt test i onsdags den 2 maj. Det gav samma resultat, men lite mer svart på vitt. Borde egentligen inte lägga upp detta men kan inte låta bli. Nu kommer jag dock att ligga lågt tills vi passerat v 12 och risken för missfall är mycket mycket mindre.
Spännande
Skrämmande
Speciellt

Om Mig Och Mitt Liv

Funderar och filosoferar kring världsliga saker som boende, bebisgörande och bokläsning. Bland annat och säkert mycket mer...

RSS 2.0