It´s alive!

Idag var vi på läkarbesök på MVC. Förutom en utfrågning om hur jag mår gjordes ett vaginalt ultaljud. Det finns verkligen någon där inne! Heeelt sjukt. En liten räka som for omkring och rörde sig för glatta livet. Mannen som stod upp svimmade nästan och var tvungen att sätta sig. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, att gråta? Det gjorde jag inte. Det var inte ens nära. Det kändes inte som att det var min livmoder jag såg, jag har svårt att ta in att den lilla pluppen på skärmen är våran lilla nya familjemedlem. Allt som gick att se såg i alla fall bra ut. Hjärtat slog och det fanns två armar och två ben.

Det enda negativa var att BF flyttades fram. Rätt mycket till och med. Enligt senaste mens hade vi BF 27 december, nu är det 7 januari. Jag hade mina misstankar om att det nog skulle flyttas fram, men kanske inte riktigt så mycket. Jag hade gärnagärnagärna fått en december-bebis eftersom jag själv är född i slutet av året och det funkar toppen. Speciellt nu när jag har lite åldersnoja också ;-). Alla andra som vi berättat för har hoppats att jag ska knipa igen till januari. Jaja, huvudsaken är att det är en frisk krabat!

Jag ska bli mamma. Sjukt!

Vad kul att allt såg bra ut :) Grattis!

Härlig känsla det där första ultraljudet :-)
Vad skönt att allt var bra.
Och tack för din kommentar. Som sagt, jättekul att veta vilka som läser. Kram!

Jag har bölat på alla tre UL hittills. Efter det i v.20 en hel timme efteråt. Jag är en mes.

Härligt att allt såg bra ut!

Fast du är en sån som jag vill örfila, hehe. En sån som alltså mår bättre sol gravid än annars. Visste knappt att ni fanns på riktigt. Tänk hur orättvist det kan vara!

Trist med flyttandet sådär eftersom det var så mkt och du är i v.12 än, men snart är läskiga veckan förbi! Själv är jag redan i v.30. Känns galet. Eller redan och redan... Har gått sjukt långsamt ju.

Försöker lämna kommentarer hos dig men det går inte.

Jo fast risken för missfall innan v.13 börjar är ju mycket större än sen. Från typ 25% till 5 eller nått liknande. De två största riskmomenten sker ju innan: Hjärtat och moderkakan.

Alla försökte trösta mig med att ju mer illa man mår, ju mindre risk är det för missfall och hjärtfel, men så som jag mådde... och MÅR. Misstänker att jag har det illamåendet nu som de flesta har i början, dvs konstant men mer hanterbart.

OCH! Menar inte att skrämma upp dig för att du inte mår illa. Vet massor som inte mått ett dugg illa och allt gått bra. Lyllo dig helt enkelt, du får passa på att njuta! :)