Idag har jag gått in i vecka 20, men bilden är från igår då det fortfarande var vecka 19. Bilden förresten. Ber om ursäkt för dålig bild, dåligt ljus och kladdig spegel. Men har man precis flyttat får man ta det som det är. Och jag dokumenterar för min egen skull. För att se magen växa vecka för vecka och då får det hellre vara en halvkass bild än ingen alls...

 

Igår var annars en stor dag i all sin enkelhet för igår kände jag den första sparken! Det var alldeles tydligt. Som en enda knackning innifrån magen. Jag satte mig käpprätt upp på skrivbordsstolen och verkligen kände efter för att känna nästa, men det kom ingen mer. På kvällen försökte mannen lyssna och känna men då var det lugnt.

Den senaste veckan har det annars börjat hända saker tror jag. Jag känner av magen på ett helt annat sätt än förut. Den är lite öm, lite spänd. Som om den förbreder sig på att växa rejält framöver ungefär...Och nu tror jag att jag känner det lilla pyret där inne lite då och då, men ingen mer spark. Nu när jag äntligen börjar känna något känns det här med att jag faktiskt är gravid mer verkligt. De närmsta veckorna ser jag fram emot...

På fredag är det dags för RUL och det känns inte så lite nervöst. Tänk om det inte ser normalt ut, om något inte är som det ska? Graviditeten har ju varit så bra hittills, nästan för bra för att vara sann? Jag hoppas ju såklart ändå att det går bra. Och att barnmorskan vi får vill tala om könet eftersom jag gärna gärna gärna vill veta. Jag och mannen har hela tiden pratat om bebisen som ”han”, så om det är en tjej vi ska få vill jag gärna veta det nu så att det inte blir värsta chocken sen.