Jag har varit singel i ganska många år av mitt liv. Jag är van att fixa saker och ting själv. Flytta, bära tungt, skruva ihop möbler, ordna och greja. Kan själv och ensam är stark och allt det där. Är man ensam har man inget val ibland och då ser man till att lösa saker på ett eller annat sätt. 

Nu är jag inte ensam längre, vi är två. Jag har någon som kan hjälpa mig och jag behöver inte klara av allting själv längre. Och det är så himla skönt. Jag har dessutom haft turen att träffa en riktig klippa till man, som kan lite om det mesta och är händig som få. Han kan fixa åt mig. Jag tar det inte för givet men det är så himla fint att han alltid ställer upp och finns där. 

Igår när jag jobbade hade någon idiot dragit ur bränsleslangen till min moppe. Den gamla Jenny hade svärande och muttrande lett moppen till en verkstad och fått den fixad för en nätt liten summa pengar. Det hade funkat det också. Men eftersom jag inte behöver vara duktig och klara allting själv längre kunde jag ringa mannen. Han åkte och köpte ny slang och fixade moppen på ett kick. Kärlek är inte bara fint, det är praktiskt också!