EM-uppladdning
Jag är något av en sportnörd. Jag följer inte alla sporter och resultat slaviskt, men jag har hyfsad koll. Jag var riktigt påläst för några år sedan, nu har jag lugnat mig lite. När jag blir pensionär om en massa år kommer jag nog ha stenkoll igen, för då har jag ju tid att följa allt! Att kunna sport som tjej är för övrigt ett bra raggningsknep ;)
Hur dom helst.
Av alla mästerskap som arrangeras har jag två solklara favoriter. VM och EM i fotboll. Om några veckor kickar ju fotbolls-EM igång och jag blir alldeles pirrig bara jag tänker på det... Massor med bra matcher, snygga mål, snygga spelare, offensiv och defensiv fotboll, taktik, filmningar och domarmissar. Jag gillar allt som hör till. TVn kommer att vara på varje dag och jag kommer i stort sett att se allt. Kommer att få hjärtattack varje straffavgörande även om det kvittar vem som vinner, kommer att sitta med tårar i ögonen av både glädje och sorg, kommer att lida när Sverige inte får till det, kommer att tjoa när vi gör mål. Sköj ska det bli!
Letar arbetslust
Vill ha semster.
Surfar lite inspiration inför husflytten.
Surfar bebis/gravidrelaterade grejer.
I vanliga fall är jag är väldigt effektiv och arbetar fort, men ibland har jag mina downs. Hoppas att det vänder snart, för jag gillar att ha fullt upp.
Loreen!!!
Eurovision är egentligen ett spektakel men Loreen ägde kvällen i Baku... Hennes framträdande var så bra att jag blev varm och tårögd på samma gång. Vilket väsen hon är...
Göteborgs godaste pizza
I Krokslätt i Mölndal ligger Sokrates taverna som gör Göteborgs goooodaste pizzor!
Lite dyrare än vanlig standardpizza men det är lätt värt det eftersom "pålägget" är lite lyxigare.
Äter aldrig pizza på vanliga pizzerior längre, bara Sokrates är gott nog.
Storstädning och packning
På måndag och tisdag är visningarna av mannens lägenhet. Så med sorg i hjärtat spenderas större delen av den första riktiga sommarhelgen inomhus. Vi packar lite mer och fejar och städar. Sola kan jag göra en annan helg...
Men ikväll tar vi en paus och känner lugnet. Njuter av godaste pizzan. Och hejar på Loreen. Gillar inte Eurovision egentligen men Loreen är grym...
Förkortningar
tischa
frippa
arra
frulle
lurre
chirre
Haha, nu låter jag som värsta tråkiga tanten, men jag gillar inte orden helt enkelt. Hur svårt är det riktiga ordet och vad är det för fel på det? ;)
Instruktören gör mer än halva passet
Jag har tränat body pump i många år nu och om det är något som påverkar hur mycket jag får ut av ett pass är det instruktörens sätt att leda klassen. En kass instuktör förstör hela min träningstimme och en grym instruktör gör att jag tar i det lilla extra. Självklart är det väldigt individuellt vilken typ av instruktör man gillar. Den jag stör mig på kanske är någon annans husgud...Jag kan till exempel inte träna på lördagar för då är det en vansinnigt irriteranade kille som har klassen. Ändå har han alltid fulla pass.
Jag vet vad jag inte gillar i alla fall. En instruktör:
Som har dålig teknik.
Som inte kan koreografin och kommer av sig hela tiden.
Som sjunger med i låtarna.
Som är överhurtig och klämkäck.
Som inte håller tiden utan drar över.
Som har ett ord eller en fras som upprepas en sisådär 10 gånger varje låt.
Idag tränade jag med Stina och hon är min favoritinstruktör genom alla tider. Hon är sjukt stark och snygg för det första. Hon har rätt teknik och är tydlig i sina instruktioner och kan koreografin utan att anstränga sig. Hon visar hur man inte ska göra och hur man ska göra på ett pedagogiskt sätt. Hon peppar så att man tar i det lilla extra. Hon håller sina klasser på en jämn och hög nivå, alltid. Hon tar själv i för kung och fosterland så att svetten sprutar. Hon kan många stammisars namn och peppar lite extra. Och hon varierar sig så att ingen klass är den andra lik. Kort sagt - hon är bara bäst. Jag har sagt det till henne och jag funderar faktiskt på om jag inte ska ge henne en biocheck eller något just för att hon ger mig så mycket. Hennes tisdags-pass är heliga för mig.
Laddar för träning
Sitter i solen och knaprar i mig en knäcke-sandwich med tomat och basilika.
Har hämtat ut biobiljetter till torsdagens kompisdejt.
Om en dryg timme väntar ett svettigt body pump-pass med min favoritinstruktör.
Har haft en bra dag på jobbet där jag fått undan en del jobb.
Och så har sommaren hittat till Västsverige...
Livet är rätt gött just nu :)
När det är rätt är det bara rätt
Sen träffade jag mannen.
Som är äldre än mig.
Som är låååång, 1.90.
Som är lugnet själv.
Som jag föll för direkt och som jag fortfarande blir varm i hjärtat av att komma hem till.
Som är allt jag inte visste att jag letat efter.
När det är rätt så är det bara det, och då spelar det ingen roll om man inte följer sin "vanliga" mall. Man bara vet...
Blivande favoritrum?
Åhhh, äntligen! I flera år har jag haft mina böcker utspridda överallt och dessutom nerpackade. Eftersom vi bor så litet nu finns det igen plats för bokhyllor. Mina böcker är på min vind, i förrådet eller hemma hos mamma och pappa. Allt i en salig blandning. Jag brukar ha ca 15 olästa böcker här i lägenheten bortgömda i ett skåp och när jag läst ut dem åker jag till mamma och pappa och byter till ett gäng nya olästa böcker.
Snart ska jag alltså äntligen få packa upp alla böcker igen, sortera dem i bokstavsordning och ställa i en bokhylla. Lycka! I mitt bokrum ska jag ha bokhyllor längs 2 väggar. Sen ska jag skaffa en 1,20-säng med massor av kuddar och en bra läslampa. Och en fluffig matta på golvet. Väggarna är jag inne på att måla ljung-lila och sedan mest inreda med olika nyanser av lila, brunt och beige men även lite grått och rosa. Det ska vara ett harmoniskt och lugnande rum. Jag tycker att böcker är fint! Men gärna i ett eget rum. Böcker i sovrummet eller vardagsrummet ger ett lite rörigt intryck tycker jag...
Mannen delar tyvärr inte mitt läsintresse och tycker att jag borde ha ljudböcker istället, det hade ju tagit mycket mindre plats :). Ändå får jag mitt bokrum och det kommer jag att få höra till död-dagar. Bokrummet kommer hur som helst att bli kombinerat gästrum när vi har övernattningsbesök. Åh, vad jag längtar...
Varning för dålig bok!
Ääääääntligen är jag klar med den sämsta boken jag läst i år:
Dmitrij Gluchvskijs METRO 2033
Förstår inte varför den fått så bra kritik och hajpats till skyarna. Ryska författare är inte min grej. Seg, omständlig och alldeles för mycket detaljer. Även om det händer mycket kommer jag inte ihåg någonting. Det finns inget som griper tag och det förekommer alldeles för många personer i handlingen. Jag läser och läser men blir aldrig fångad av historien, får aldrig rätt känsla.
Dum som jag är måste jag ändå avsluta en bok jag börjat läsa. Jag kan inte bara ge upp. Har tragglat i flera veckor nu. Ska definitivt INTE läsa uppföljaren, uscha....
Spekulationer
Jag och mannen har varit tillsammans i 3½ år.
Han är 33.
Vet inte hur många gånger folk frågat om vi inte ska skaffa barn snart. Om det inte är dags. För att vi är i "den" åldern och nästan mer än så. Vet att kompisar spanar på magen i smyg. De funderar på om jag är gravid eller bara gått upp i vikt så fort jag ser lite plufsig ut. (Jag är inte pinnsmal av naturen och det var några år sen magen var platt...) För att inte tala om när jag väljer vatten istället för vin eller öl på middagar. Jag gillar inte alkohol för jösse namn! Men det har hänt mer än en gång att jag tackat ja för att folk inte ska undra. Typ.
Detta att folk spekulerar och ger små hintar att vi borde yngla av oss har pågått läääänge. Många har nog väntat på att jag ska berätta att vi ska ha barn i flera år. Det stör mig faktiskt. Det är väl vår ensak? Om och när vi vill bilda familj rör ingen annan än oss två. Tänk om vi har försökt länge men inte lyckats bli gravida? Tänk om vi inte vill skaffa barn? Tänk om vi har det dåligt i förhållandet? Att välja att bilda familj är väl det mest privata man gör och inget någon annan ska lägga sig i?
Något annat som stör mig är att INGEN frågar min sambo samma grejer. Det är ett typiskt kvinnligt fenomen. Säkert i all välmening men jag är såååå trött på det. Det är en sak om man självmant tar upp det, en annan att bli utfrågad...Alla menar väl men det är inte deras liv, deras kropp, deras resa.
Igår frågade en arbetskamrat som jag är ganska bra kompis med även privat om det inte var på det viset? Att hon hade starka misstankar. Jag kontrade med att hon har haft "starka" misstankar i över ett år och än har det inte ploppat ut någon unge. Att när jag är gravid berättar jag det efter 12 veckor, ALDRIG tidigare. Och om det är imorgon, eller om 5 veckor, eller 12 veckor eller om ett år, det får hon bara ta.
Suck!!!
Så, var bara tvungen att avreagera mig lite.
Trevlig kväll på er!
En röd torsdag
Jag har tagit ledigt imorgon så just nu njuter jag av långhelg, skönt! Idag har det regnat så jag passade på att ta en tripp till Bäckebol på Hisingen för att spana lite i heminredningsaffärer. Planerar och drömmer lite om hur vi ska inreda nya huset.
Ser fram emot det, men jag räknar med att jag och mannen kommer att ha en hel del duster kring inredning och vilka möbler vi ska köpa. Alltså, på det stora hela är vi överens. Vi vill ha ganska rejäla men praktiska möbler, inget romantiskt och utsirat för oss. Det ska helst vara enfärgat och inte övermöblerat eller plottrigt. Vi är nog lite tråkigt skandinaviska...
(Det värsta jag vet är förövrigt sängkappor, volanger, blommigt och puttenuttigt i vitrosa kombination. När man ser att det är tjejen som har inrett allt helt efter sin smak och mannen bara accepterar.)
Det vi kommer att problem att komma överens om är material/färg på möbler. Sovrummet är lugnt tror jag, där är vi hyfsat överens och vill ha samma typ av sängstomme. Men. Vardagsrummet blir värre. Mannen vill ha ek, ek och ek. Det vill INTE jag. Vi har ek i hans lägenhet nu. Jag känner att ek är tungt och mörkt och på väg ut. Jag vill helst ha vita möbler. Vitt matbord, vitt soffbord och vit tv-bänk. Eller svart men det blir så dammigt. Kan också tänka mig björk. Men inte ek. Det kommer att bli tufft att enas men det ska nog gå att kompromissa.
Det viktigaste är att vi ska bo där båda två, känna oss hemma båda två och trivs båda två. Materialvalet ska inte komma ivägen ;)
Fullt upp
Sen vi skrev kontraktet förra onsdagen har det varit full rulle hela tiden hemma hos oss. Vi har träffat mäklaren som ska sälja mannens lägenhet och sen har vi packat, rensat, stuvat undan, städat, fejat, homestylat, möblerat om, piffat till och gud vet allt från morgon till kväll. Kanske inte riktigt, men det har varit hektiska dagar minst sagt.
Idag fotograferades i alla fall lägenheten för hemnet så nu kan vi slappna av lite. Tills det är dags för visning :)
Göteborgsvarvet 2012
Jag, min syster, min mamma och hennes kompis har som tradition att se Göteborgsvarvet varje år och heja på min pappa som springer. Igår var inget undantag...
Som traditionen bjuder laddar vi alltid med glass för att orka och sen hejar vi på två olika ställen. Först står vi strax efter 5 km och sen tar vi oss bort till målområdet vid slottskogsvallen och hejar där också.
Vädret igår verkade lite svajigt ned massor av regn kvällen innan men lagom till varvet sprack det upp och blev alldeles lagom. Ca 12 grader och lite lagom med vind. Skulle nog vilja säga att det var perfekt löparväder...
Har alltid sagt att någon gång SKA jag också springa för det hör liksom till om man är göteborgare. Det som stoppar mig är att jag är allergisk mot björk, som liten hade jag astma. Jag mår alltid som sämst april/maj och man vet ju aldrig i förväg om det är ett pollenår eller inte. För tre år sedan var jag anmäld men mådde skit och kunde inte träna. Ska jag springa vill jag gärna vara i form... Men som sagt, någon gång SKA jag ta mig runt :)
När något är meningen
Jag och mannen är båda äkta Göteborgare. Vi har hela tiden varit överens om att vi vill bo kvar i stan. Vi har också hela tiden varit eniga i vilket/vilka områden som vi skulle vilja bo i.
Torslanda är väldigt poppis just nu men allt på Hisingen är fel sida älven för oss....
Bergsjön/Angered/Partille är fel sida av stadskärnan.
Lindome/Kungsbacka ligger i och för sig på rätt sida men lite för långt bort.
"Våra" områden har hela tiden varit Mölndal och Kållered, men inte alla områden. Vi är kräsna vi.
För några veckor sedan dök det upp ett parhus på hemnet som i och för sig låg i "fel" område i Mölndal, men som ändå hade något. Så vi gick på visningen och föll pladask båda två. Och så gick vi även på den andra visingen. Allt kändes bra, det kändes verkligen som om det var vårt hus. Det är farligt att känna så eftersom man bara blir besviken.
Sen började budgivningen på måndag förmiddag. Den tog aldrig fart, men vi var med och budade hela tiden. På tisdag kväll ledde vi och började bli lite försiktigt förhoppningsfulla, eftersom vårt tak var drygt 200.000 över det budet som låg då.
På onsdag morgon var huset sålt!!!
Det var så sjukt snopet och vi blev så sjukt besvikna.
På tisdag kväll hade en ny budgivare kommit med ett bud som var 75.000 över vårt. Kravet var att kontrakt skulle skrivas samma kväll och att ingen annan fick veta något. Säljarna accepterade. En anledning till att de gjorde det var att de hade planerat kejsarsnitt på onsdagen och ville avsluta försäljningen.
-----suck och jäkla skit-----ridå ner-----
Men i fredags ringde mäklaren igen. De som la "fulbudet" hade dragit sig ur av personliga skäl. Istället för att lägga ut huset på hemnet igen ringde hon runt till alla budgivare för att höra om någon fortfarande var intresserad. Det var vi! Vi sa att vårt sista bud fortfarande gällde. Ingen annan tog fighten med oss och säljarna accepterade. Vi fick alltså köpa huset ändå och till ett pris som känns heeelt okej för oss. Vi behövde aldrig buda så att det sved.
Det var meningen att vi ska bo där ändå. Jag är inte troende, men det finns nog en gud ändå och han är god :)
Husägare!
Är nog gladast i stan just nu. Vi har skrivit kontrakt på ett hus! Ett riktigt tipp-topp-hus är det också. Det känns helt fantastiskt men samtidigt overkligt. Jag kommer nog inte fatta det förrän vi står där i VÅRT hus. Förrän vi sover där första natten. Äter första frukosten på altanen...
Köket är nytt och hur fräscht som helst.
Vardagsrummet är stort med öppen spis och plats för både matbord och soffa.
Altan med sol från kl 10 till kvällen.
Tre sovrum, inget känns direkt litet.
Stooor klädkammare.
Garage med plats för snickarhörna till mannen.
Två badrum, ett helt nyrenoverat, det andra helt okej.
Tvättstuga.
Det har typ allt vi behöver.
Bilder kommer när vi flyttat in :-)
Vissa saker är meningen och det var meningen att vi ska bo där. Berättar mer om detaljerna nästa gång.
Det enda jag kan bjuda på så länge är en kass mobilbild från visningsmaterialet:
Så nära, men ändå så långt bort
Bostadsfrågan är nära ett lyckligt slut... Men jag kan inte andas förrän det är klart på riktigt.
Håll tummen
Det som kallas livet
Gjorde ett test lördagen den 28 april. Det visade plus, ett svagt svagt plus. Gjorde ett nytt test i onsdags den 2 maj. Det gav samma resultat, men lite mer svart på vitt. Borde egentligen inte lägga upp detta men kan inte låta bli. Nu kommer jag dock att ligga lågt tills vi passerat v 12 och risken för missfall är mycket mycket mindre.
Spännande
Skrämmande
Speciellt
Shopping från Campadre
Min klädstil är lite annorlunda mot det som är mainstream utan att för sakens skull vara konstig. Jag har ofta klänning på mig. En typisk Jenny-klänning har ärm, lite lösare passform och gärna en rolig detalj. Inget tight och kort för mig om jag får välja...Min stil i 3 ord är nog bekväm, ledig och enfärgad. Det låter ju urtrist, men jag får faktiskt ofta komplimanger för det jag har på mig.
Upptäckte House of Lola på ett klädparty i höstas. Gillar kvalitén på kläderna. Tyget känns lyxigt och värt några
extra kronor. Sen sitter kläderna bra på kroppen och som detalj har flera plagg en liten älva. Just kläderna som är med på Campadre nu, har jag inte sett tidigare och de finns inte på hemsidan heller, men priset klagar jag inte på. Hoppas att det kommer fler kampanjer!
I vanliga fall brukar deras storlekar vara S, M, L och då är jag M. Nu tog jag 40. Vi får väl se hur det passar, men jag hoppas att det blir bra. Men som sagt, hellre löst än tight...
Bloggdesign...
Så jag tog hjälp. Av Erica. Nu är bloggen mer min egen och jag är nöjd. Tack för hjälpen!
Home is where my heart is?!
Jag och min "man" (kallar honom man fastän vi inte är gifta) bor just nu i hans lilla lilla tvåa på 44 kvadrat och det är alldeles för litet för oss även om det är välplanerade kvadrat. Lägenheten har öppen planlösning mellan kök och vardagsrum, hyfsat stor klädkammare, nyrenoverat badrum och ett litet rum där sängen får plats.
Jag vill ändå flytta! Helst igår. Jag läääängtar så efter mer utrymme och något som är VÅRT. Jag saknar verkligen vissa köksgrejer och mina böcker som ligger nerpackade i flyttlådor. Det äter upp mig att vi bor som vi gör. Vi får inte plats!
Mina dagdrömmar består av full-längds kyl och frys. Diskmaskin. Tvättmaskin och torktumlare istället för bokade pass i tvättstugan. Ett bokrum till mig. En "snickerboa" åt mannen. Ett riktigt sovrum. Nya möbler. Klädkammare. Att inreda vårt boende. Men ändå vill vi inte flytta till vad som helst och vart som helst. Vi är överens om vilka områden vi vill bo i och vilken typ av boende vi vill ha. Bostadsmarknaden är en djungel!
Är beroende av Hemnet och jag vet inte hur många visningar vi varit på. 20? 30? När vi budar på något objekt är det inte det att vi inte skulle kunna vinna budgivningen, för det hade vi kunnat flera gånger. Men om vi tycker att ett hus är värt x antal pengar, är det alltid någon annan jäkel som är beredd att betala mer.
Nu har vi en del visningar på gång och varenda gång kan jag inte hjälpa att jag hoppas att nu, nu, nu, är det vår tur. Håll tummarna för oss....
(Drömmen är och har alltid varit att någon gång bygga eget. Mer om det en annan gång)
