Ultraljudet avklarat

Igår när vi satt och väntade på vår tur var jag faktiskt riktigt nervös, såpass att händerna skakade lite lätt. Blev så orolig att något skulle vara fel. Vad gör man då liksom? Och så blev par efter par uppropat, men vi fick sitta kvar och det gjorde mig inte lugnare. Det hjälpte inte heller att alla andra såg så väldigt mycket mer gravida ut än vad jag gör, jag kanske inte fått så mycket mage för att något är fel...

Till slut kom äntligen vår barnmorska (som hade hjälpt en kollega med något) och jag fick hoppa upp på britsen, knäppa upp byxorna och sen körde vi.

Nästan på en gång syntes hjärtat som slog och bebisen rörde sig i magen och då kändes det genast bättre. Hon kollade ögonhålor, näsa, mun, hjärna, ryggrad, armar, ben, fingrar, tår, bäcken, njurar, navelsträng, urinblåsa och jag vet inte allt hon visade. När hon kollade hjärtat mer i detalj tog det lång tid eftersom hon skulle kolla så mycket och då blev jag lite orolig, men allt var okej. Till och med jag såg två förmak och två kamrar. Allt hon kunde kolla var utan anmärkning. PHU! Min moderkaka sitter tydligen i bakvägg men sparkarna kan ändå dröja någon vecka till innan de kommer igång ordentligt. Barnmorskan sa att det inte var något konstigt.

När hon var klar och stängde av maskinen frågade jag om hon sett om det var en flicka eller en pojke. Hon sa att hon sett det och undrade om vi ville veta. Jepp, det ville vi. Så hon satte på maskinen igen för att kolla och visa. Samtidigt sa hon att det inte är 100% säkert och att hon kan ha fel. Men ändå... Vi vet. Mannen vill att vi behåller det för oss själva och det vill jag mer än gärna ge honom, så jag ska försöka att inte ens skriva det här, även om det kliar i fingrarna som bara den...

Och BF blev ändrat. Igen. Åt rätt håll den här gången. Nytt datum är 3 januari så helt plötsligt är jag redan i v 21, tack för det.

Firade ultraljudet med att äntligen få tummen ur och köpa mitt första par gravidstumpbyxor. Ljuvligt att ha plats för magen! Och så köpte jag 4 bebisplagg också... Så himla, himla små!

Visst ser det ut som om bebisen gör high five eller segertecknet? Haha, cool unge!



Kommentarer
Anna Granström

Åh, gulle, GRATTIS! Så underbart att allt såg bra ut - och att bli framflyttad en vecka - härligt!

Vi får väl se om ni lyckas hålla könet hemligt, vi hade ingen tanke på att hålla det hemligt utan berättade för alla direkt! :) Barnmorskan vi hade var dock väldigt säker på sin sak. Däremot brukar man ju inte kunna vara det om det är en tjej, så nu misstänker jag att ni fick veta att det var just en tjej ;)

Svar: Det där med datum vet jag inte hur mycket jag tänker sikta in mig på. Det blir när bebisen bestämmer att h*n vill komma ut, och sedan om det är i december eller januari får vi se, men gärna så tidigt som möjligt såklart...Ska försöka ha 17 januari i bakhuvudet hela tiden ändå eftersom det är sista deadline innan igångsättning. Hoppas att jag kan hålla fast vid den tanken även när jag är megagravid, gigantisk och orörlig...
Min sambo är lite hemlighetsfull av sig. Han har inte berättat på jobbet ännu så han får inte alls lika mycket frågor som jag får. Får verkligen hålla tungan rätt i mun för att inte försäga mig hela tiden och det har bara gått 3 dygn!!
-Jenny-

2012-08-20 @ 11:59:15
URL: http://annagranstrom.com
Pernilla

Åh vad underbart att allt var bra på ultraljudet. Visst var det häftigt. Minns att allt blev så mycket mer verkligt. Klart ni ska hålla könet hemligt om ni vill det :-) Kan vara mysigt att ha en hemlighet ihop ju. Kramar & tusen tack för din söta kommentar.

2012-08-21 @ 19:55:23
URL: http://www.storiesbyp.blogspot.com
Mamma till William och Wilma

Grattis till bebisen i magen :) kram

2012-08-21 @ 20:28:18
URL: http://blondis81.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Om Mig Och Mitt Liv

Funderar och filosoferar kring världsliga saker som boende, bebisgörande och bokläsning. Bland annat och säkert mycket mer...

RSS 2.0