Vi har precis gjort klart en "tavelvägg" hemma och jag är sååå nöjd.

 

Vet inte hur bra det syns, speciellt inte om man surfar från mobilen, men det är foton på graffiti vi förstorat. Jag tycker att graffiti är riktig konst. Att det är såå himla fint och faktiskt helt unikt. Och just det att den kanske bara finns just där och då. Om en vecka kan graffitin vara borta.

 

Det började egentligen på vår allra första resa tillsammans. Vi var i Prag och sprang på en klottervägg som vi fotade. Ett av fotona mannen tog har vi alltid gillat och sagt att vi ska förstora (högst upp till höger). Sedan tog vi ett kort nere vid Röda Sten i Göteborg. Och sedan har det liksom rullat på. Varje gång vi reser någonstans googlar vi alltid om det finns graffitiväggar och så letar vi upp dem och tar ett foto som vi förstorar. Men det ska vara "fin" graffiti, inte fula tags. Förutom att vi gillar det stenhårt är det också minnen av olika resor vi gjort.

 

Som sagt - så nööjd.

Fast på skänken ska vi nog ha någon pryl eller växt som passar in också. Och så är jag inte lika nöjd med mannens högtalare. Tycker att de är asfula (står en på varje sida) och inte passar in, men han vägrar göra sig av med dem så jag får helt enkelt acceptera det. Jag har inget emot högtalare i sig, och dessa har ett bra ljud, men de är så stora och iögonfallande. Jag hade velat ha något mindre och mer diskret och kanske inte i ljust trä utan vita, svarta eller gråa, men när jag föreslår det tittar mannen bara på mig som om jag var från en annan planet...Fast nu när vi börjar komma i ordning tycker till och med mannen, eller R som jag nog ska börja skriva, att de inte passade så bra.