V 19
Den senaste veckan har det annars börjat hända saker tror jag. Jag känner av magen på ett helt annat sätt än förut. Den är lite öm, lite spänd. Som om den förbreder sig på att växa rejält framöver ungefär...Och nu tror jag att jag känner det lilla pyret där inne lite då och då, men ingen mer spark. Nu när jag äntligen börjar känna något känns det här med att jag faktiskt är gravid mer verkligt. De närmsta veckorna ser jag fram emot...
På fredag är det dags för RUL och det känns inte så lite nervöst. Tänk om det inte ser normalt ut, om något inte är som det ska? Graviditeten har ju varit så bra hittills, nästan för bra för att vara sann? Jag hoppas ju såklart ändå att det går bra. Och att barnmorskan vi får vill tala om könet eftersom jag gärna gärna gärna vill veta. Jag och mannen har hela tiden pratat om bebisen som ”han”, så om det är en tjej vi ska få vill jag gärna veta det nu så att det inte blir värsta chocken sen.
Åh, det är helt magiskt när man börjar känna sparkarna! Jag har moderkakan i framvägg, därav kände jag rätt sent. Och jag lände aldrig det där fladdret som folk beskriver... Däremot kände jag konstant efter första sparken (v.22). Allt kom liksom på en gång. Eftersom jag fortfarande spydde och var sjukskriven då gav det mig åtminstone lite hopp...
Eftersom du känt honom/henne är allt säkert bra på RUL! Håller tummen och ser fram emot att läsa ditt inlägg om det sen!
Vi var ju helt inställda på tjej, och fick veta då att det var en kille (!!), så be prepared ;)
V.20 är ju halvvägs, vad tiden går ändå! Här är det precis v.38, trångt i magen nu och både rumpa och fot som sticker ut hela tiden - hihi! Så gulligt det är alltså, man smälter. Till och med när han råkar sträcka ut sig under revbenen och slå på kissblåsan. Love love.
