Tänkte dela med mig av hur det gick till när vi köpte hus.

Jag och mannen är båda äkta Göteborgare. Vi har hela tiden varit överens om att vi vill bo kvar i stan. Vi har också hela tiden varit eniga i vilket/vilka områden som vi skulle vilja bo i.
Torslanda är väldigt poppis just nu men allt på Hisingen är fel sida älven för oss....
Bergsjön/Angered/Partille är fel sida av stadskärnan.
Lindome/Kungsbacka ligger i och för sig på rätt sida men lite för långt bort.
"Våra" områden har hela tiden varit Mölndal och Kållered, men inte alla områden. Vi är kräsna vi.

För några veckor sedan dök det upp ett parhus på hemnet som i och för sig låg i "fel" område i Mölndal, men som ändå hade något. Så vi gick på visningen och föll pladask båda två. Och så gick vi även på den andra visingen. Allt kändes bra, det kändes verkligen som om det var vårt hus. Det är farligt att känna så eftersom man bara blir besviken.

Sen började budgivningen på måndag förmiddag. Den tog aldrig fart, men vi var med och budade hela tiden. På tisdag kväll ledde vi och började bli lite försiktigt förhoppningsfulla, eftersom vårt tak var drygt 200.000 över det budet som låg då.

På onsdag morgon var huset sålt!!!
Det var så sjukt snopet och vi blev så sjukt besvikna.
På tisdag kväll hade en ny budgivare kommit med ett bud som var 75.000 över vårt. Kravet var att kontrakt skulle skrivas samma kväll och att ingen annan fick veta något. Säljarna accepterade. En anledning till att de gjorde det var att de hade planerat kejsarsnitt på onsdagen och ville avsluta försäljningen. 

-----suck och jäkla skit-----ridå ner-----

Men i fredags ringde mäklaren igen. De som la "fulbudet" hade dragit sig ur av personliga skäl. Istället för att lägga ut huset på hemnet igen ringde hon runt till alla budgivare för att höra om någon fortfarande var intresserad. Det var vi! Vi sa att vårt sista bud fortfarande gällde. Ingen annan tog fighten med oss och säljarna accepterade. Vi fick alltså köpa huset ändå och till ett pris som känns heeelt okej för oss. Vi behövde aldrig buda så att det sved.

Det var meningen att vi ska bo där ändå. Jag är inte troende, men det finns nog en gud ändå och han är god :)