Jag är en sådan där som verkligen behöööver sol för att klara mig under vinterhalvåret, för att må bra och fungera. Jag behöver bli varm ända in i märgen och jag behöver bunkra upp med D-vitamin.
Men i år verkar inte solen vilja komma till Sverige, så jag får komma till solen. Har precis bokat en vecka till Gran Canaria. Spännande. Har aldrig varit där, men känner mig väldigt förväntansfull. Lagom medeltemperatur, inte alls så hett som det är vid Medelhavet. Hotellet verkar bra och så ska vi hyra bil och upptäcka ön. Jag vill till Las Plamas och traska i öken och se olika stränder. Det blir nog bra det här.
Det ser väl helt okej ut?
Hade det bara varit fint väder hemma i Sverige hade jag stannat hemma utan prut. Men det regnar ju bara! Varenda helg är det pissväder och jag är blekare än ett lakan. Får lite lätt panik inombords om jag tänker på att hela semestern kan regna bort.
Jag behöver verkligen det här. Min fina man är inte lika förtjust i solsemester som jag är men är supersnäll och följer med. Jag är honom evigt tacksam. Vi har alltid kul när vi drar iväg någonstans och nu är det dessutom sista resan på ett tag bara vi två. Eller det är det ju inte, vi kommer fortsätta ta lite weekends då och då på tu man hand, men det är sista resan som par. Sen är vi en familj oavsett om vi reser med eller utan barn. Och jag tror att det är bra att komma iväg från huset. Vi flyttar innan resan, och fixar några dagar. Sen åker vi bort och vilar upp oss. Sen kommer vi hem och pillar vidare med huset.
Jag är glad!.